Hur är det?
Det är bra, hur är det med dig?
Så säger man ju. Och så har jag också sagt hela hösten. Men det har varit ren lögn. För det är inte alls bra. Det har inte varit bra sedan den 30 oktober då min extrapappa oväntat gick bort. Mest av allt har jag velat ligga hemma under en filt. Minst av allt har jag velat träffa folk, vara trevlig och engagera mig i sånt som känts oviktigt (vilket har varit det mesta denna höst).
För första gången sedan jag sa upp mig och startade företag har jag önskat mig en chef att lämna över ansvaret till. Någon som jag kunde ringa till och säga ”stopp, nu orkar jag inte mer, räkna inte med mig, jag är sjuk”. Men så funkar det ju inte när man driver eget. Även om mitt liv plötsligt går på halvfart (om ens det) så springer resten av världen vidare i samma tempo som tidigare. Deadlines ska hållas, föreläsningar genomföras, kommunikationsplaner skrivas, texter formuleras, idéer kreeras, löner och fakturor betalas.
Men, mitt i allt detta har jag något som inte alla andra företagare har – jag har en affärspartner och jag har fantastiska kollegor. Marlene, Emelie och Johanna har alla på olika sätt fått ta extra mycket jobb och extra mycket ansvar den här hösten. Tack! Ni är bäst!
Min plan har de senaste veckorna varit att överleva fram till jul. Då ska jag vara ledig, ligga lite under den där filten, och försöka samla ny kraft inför våren. Jag hoppas att den planen håller, och att jag snart, utan att ljuga, kan svara: Det är bra, hur är det med dig?
Julkramar!
/Helena
