Irriterad!!! Nu har det hänt igen. Min man och jag är båda företagare, men av någon anledning bedömer omgivningen ofta hans företag och hans arbete som viktigare. Nu t.ex. när vår lille son ramlat och brutit nyckelbenet och inte kan vara på dagis verkar det självklart i mångas ögon att det är jag som ska vara hemma. Fredrik har ju sitt superviktiga företag att sköta… Men jag då??? Jag gillar visserligen mitt jobb – men det är ingen hobby!
Funderar på om den här inställningen beror på att han säljer tv-apparater vilket är något väldigt konkret, medan jag säljer kunskap om kommunikation som är svårgreppbart för de flesta även i min närmaste omgivning.? Eller om det beror på att han är man och jag är kvinna? Bedöms fortfarande mäns arbete och mäns företagande som viktigare? Eller handlar det inte alls om det? Det kanske snarare är en fråga om föräldraskap? Att det fortfarande år 2010 är en sak att vara mamma och något helt annat att vara pappa?
Jag vet inte. Och idag jag kommer inte att landa i någon klok konklusion. Det är jag alldeles för irriterad för. Och förresten tänker jag fira midsommar istället. Så det så. /Helena
Mycket bra fundering. Hoppas midsommaren blev bra i varje fall.
Efter 20-poäng i genuskunskap, ett genusprojekt och en del livserfarenhet kan jag säga att det handlar om att du är kvinna och i första hand ses som MOR. Fredrik är man och ses i första hand som försörjare. 2010. Det är därför det är så lätt att framstå som en bra pappa – och så lätt att framstå som en dålig mamma. Det vill jag ändra på! Därför fortsätter jag nu att jobba med genusfrågor!
Kram Ann-Sofie