2006 blev jag tillfrågad att komma med som en resurs i Guldgalans projektledning för att jobba med fyra speciella åtgärder. Jag fick sedan frågan om att ta över projektledarrollen från Vanja som skulle flytta söderut. Jag kommer ihåg hur jag sa till mina dåvarande arbetskamrater. ”Jag är ju ingen galamänniska. Jag är varken speciellt bra på kläder, smink, bordsskick eller mousserande.” Svaret kommer jag också ihåg. ”Du behöver inte vara galaprimadonna för att projektleda Guldgalan. Vi fixar galastassen om du fixar en gala.” Då tackade jag ja.
Jag har haft förmånen att projektleda Sveriges största näringslivsgala i fem år. Självklart med stöd av kollegorna på Trampolin PR och av Guldgalans styrelse och min projektledarkollega Jens. Arbetet har tagit en stor del av min tid, och efter flera år av spännande möten, kreativa idéer, utmanande frågeställningar och mycket hårt arbete är det dags att gå vidare. Både för mig och Guldgalan. Jag sa tidigt att det här var mitt sista år och det stod jag fast vid. Trots att det var mitt eget beslut så hade jag flera veckors separationsångest efter Guldgalan 2011. Nu har dock jag och Guldgalan skiljt oss på riktigt och det känns bra. Riktigt bra. Jag har gett mycket av min tid och fått mycket tillbaka. Nu är det dags för någon annan att ge – och få.

Egentligen fick jag den perfekta avslutningen.  Jag fick tack vare en god vän möjligheten att vara gäst på Idrottsgalan i Globen i måndags. Jag fick hänga av mig i garderoben, gå in genom porten och skrida ner längs den röda mattan med sponsorväggen på ena sidan och fotoblixtar och journalistmikrofoner längs den andra. Jag hade tagit hjälp att sminka mig och jag valde mellan tre klänningar innan jag landade i den guld/svarta knälånga med smala axelband. Jag blev serverad mat, underhållen och fick prata med spännande människor, dessutom dansa till klockan två på natten och dricka både mousserande och andra drycker. Jag fick helt enkelt vara en riktig galaprimadonna. Bättre avslutning på min gala-era kan jag ju knappast få. Men passa er, Guldgalan 2012 då kommer jag som gäst. För nu vet jag hur man gör!
/Marlene

Jag har precis avslutat en tvådagars kurs i storytelling. Alltså i konsten att bygga ett varumärke genom att berätta en historia – istället för att ”mata på med säljsnack”. Kursen var matnyttig på många sätt, men gav framför allt flera intressanta insikter som jag gärna delar med mig av.

Insikt 1: Alla ”storytellar” – varje dag
Över en kopp kaffe med vännerna, i telefonen med mamma, och när vi kommer hem från jobbet. Hela tiden berättar vi historier om vår arbetsplats. Historier som ger en tydlig bild av vilka värderingar vi har och hur vi löser de dagliga utmaningar vi står inför. För oss på Trampolin PR kan det vara en historia om någon av våra ”kreativa torsdagar” då vi plötsligt fick en riktigt häftig idé. Det kan också vara en historia om den där gången vi tackade nej till ett uppdrag för att vi inte tyckte att det lät roligt (och att jobba med det som känns roligt är just en av våra grundvärderingar). Det är precis sådana historier som blir vårt varumärke, och kanske är det just en sådan historia som ger oss nästa spännande uppdrag.

Insikt 2: Vad hände med tiden – och när fick vi så ont om den?
Under kursens andra dag hamnade vi i en diskussion om tid. En manlig kursdeltagare, från IT-branschen, ifrågasatte om en potentiell kund verkligen skulle ha tid att lyssna på en berättelse om hans företag. ”Alla har ju så pressade tidsscheman, de skulle nog bara skruva på sig om jag berättade en målande historia om någon episod på vårt företag”, var hans argument. Sorgligt nog höll flera kursdeltagare med och det fick mig att fundera över vad som hänt med tiden. När fick vi så ont om den? Alla älskar väl en riktigt bra story – och nog sjutton har vi tid att lyssna?

Insikt 3: Jag är en kursknarkare – det är bara så
När jag inte har gått en kurs på ett bra tag glömmer jag hur skönt det är. Och när jag väl är där kan jag inte få nog. Det handlar inte så mycket om kursens ämne, utan det handlar om den dynamik som uppstår när människor från helt olika branscher och helt olika företagskulturer möts kring ett gemensamt ämne. Sinnet blir vidöppet och inspirationen flödar fritt. Det är riktigt härliga grejer det.

/Emelie